I ett opåverkat vattendrag har block och sten förankrats i bottensubstratet genom nötning och förflyttning från exempelvis islossningar och högflöden. Block kan också ha spolats fram när finare material eroderat bort. När vi idag restaurerar vattendrag är det viktigt att eftersträva detta tillstånd. Om det upprensade materialet enbart återförs till vattendraget utan att förankras kommer det sannolikt ta mycket lång tid innan vattendraget av egen kraft försänkt och förflyttat materialet. Ta därför för vana att alltid förankra block och sten i bottensubstratet. I filmen nedan kan du få tips om vad som är bra att tänka på när du arbetar med blockläggning.
Block som är förankrade bromsar och styr vatten mer effektivt än block som ligger löst på varandra. Förankrade och tätt sittande block minimerar risken att vattnet rinner under blocken vilket kan skapa vandringshinder vid lågflöden.
Precis som när större strukturer skapas går det att förankra och placera block i syfte att styra vattnet i en viss riktning. I ett visst scenario kanske du vill undvika erosion mot exempelvis en närliggande skogsbilväg. Block kan då placeras så att de styr huvudströmmen åt önskat håll. Vice versa gäller vid de tillfällen du vill åstadkomma erosion. Till höger följer ett antal hållpunkter att tänka på när du arbetar med blockläggning.
De flesta block har en plattare sida vilken är lämplig att vända nedåt. Be maskinföraren vända och vrida på blocken för att se vilken sida som är bäst lämpad. Föreställ dig att blocket liknar ett liggande D där den rundade sidan vetter uppåt, ovan eller under vattenytan. Avsluta alltid med att trycka till blocken ordentligt med skopans tänder för att blocken ska ligga stabilt.
Riktigt stora block är besvärliga att flytta och vända. Onödig hantering av dessa sliter på gripgallerskopa och maskin. Planera därför i förväg hur blocket ska placeras. Ofta behövs det förberedas en grop där grövre substrat sorteras bort för att det ska gå att förankra storblocket. Tänk efter innan blocket flyttas:
Hur ska blocket vridas mot strömmen?
Hur mycket av blocket ska sticka upp ovan vattenytan?
Vilken sida ska förankras mot botten?
Riktigt stora block rullas med fördel mot grävmaskinen som backar eftersom. Var försiktigt så att blocket inte välter och skadar grävmaskinen. När maskinföraren placerat blocket i den förberedda gropen krävs ofta att denne hasar det om vartannat för att kunna finjustera. Eftersom maskinen är starkare vid drag med skopan mot maskinen så kan det krävas att maskinföraren flyttar maskinen runt blocket för att kunna justera blockets position.
Det är lätt att fokusera på de stenar och block som sticker upp ovan ytan. Om både maskinförare och arbetsledare är utrustade med polaroidglasögon blir det betydligt enklare.
Stenen i figuren har förankrats i omgivande substrat vilket gör att vattnet däms på ett effektivt sätt.
Stenen i figuren har inte förankrats i omgivande substrat utan ligger och balanserar på övriga stenar. Detta kan i vissa fall leda till att vandringshinder skapas vid lågvatten när vattnet rinner under stenar och block.
De allra största blocken är till stor del bortsprängda med dynamit i flottledsrensade vattendrag. När vi idag återställer vattendragen är det viktigt att vi på de platser det är möjligt återför block i denna dignitet till forsmiljön. Eftersom de helt och hållet saknas i direkt närhet till vattendraget krävs det att arbetsledaren vidgar vyerna. Ofta går det att hitta block av denna storlek i kringliggande terräng.
En annan metod för att tillgängliggöra större ersättningsblock är att gräva en grop minst ett tiotal meter från vattendraget i samband med att sprängsten göms undan. I blockrika marker kommer ofta ett antal stora ersättningsblock upp när dessa gropar grävs. I mindre vattendrag där de största blocken sprängts bort kan det vara värt att frakta dit och tillföra externa storblock. En avvägning måste göras om förutsättningarna är lämpliga.
Forsnackar kan konstrueras för att styra strömriktningen i en särskild riktning. Kanske är det önskvärt att styra strömmen för att öka erosionen mot exempelvis en nipkant och därmed öka tillförsel av grus och finsediment i vattendraget. I ett annat scenario kan syftet vara att styra strömriktningen för att tvinga in vatten i en sidofåra. Fundera på detta innan ni påbörjar arbetet. Om syftet är att utforma forsnacken för att styra strömriktningen, var noga med att slutresultatet inte blir rakt och onaturligt, det bör såklart undvikas att skapa strukturer som liknar ledarmar.
Det är ofta förutsättningarna på platsen som avgör hur forsnacken utformas. Avgörande faktorer kan vara: mängden upprensat material, förekomst av fasta strukturer som hällor och förekomst av finare material. Precis som i de flesta andra moment inom vattendragsrestaurering så finns det inget recept som till punkt och pricka beskriver hur en forsnacke ska utformas. Det finns dock ett antal hållpunkter som bör inkluderas vid anläggandet av en forsnacke:
