Restaureringsbegrepp TEST
Avtäcka är en metod där grävmaskinen avlägsnar det vegetationslager som ofta finns på landbacken eller på det upprensade materialet.
Avtäckning, jord- och vegetationslager som kan användas för att påskynda återetablering av växtlighet på önskat område.
Grovbryta innebär grovsortering och utrivning av upprensat stenmaterial.
Habitatförstärkning är en förbättring av ett försämrat habitat genom tillförandet av fysiska strukturer. Vid habitatförstärkning eftersträvas inte det naturliga tillståndet. Vanligtvis beroende på yttre förutsättningar.
Krage, uttryck som beskriver ett band av sten/block precis nedströms ett lekområde. Kragen agerar stöd för lekgruset.
Pynta innebär åtgärder för att få anlagda strukturer att bli mer naturliga och smälta in i omgivningen. Till exempel placera stora, runda block på ett grundområde för att skapa ett mer naturligt intryck eller klä in en udde med avtäckning och jord för att påskynda etablering av växtlighet.
Pyssla, uttryck som syftar till hur block och sten passas in för att bilda täta strukturer.
Sortera material innebär uppdelning av block-, sten- och grusmaterial i olika fraktioner eller utifrån olika attribut. Ett vanligt exempel är att sprängsten sorteras från mer rundartade, naturliga stenar.
Sprängsten är rester av sten, block och berg som sprängts i bitar under flottningsepoken.
Stenpäls är ett vanligt uttryck för den homogena botten som ofta förekommer i flottledsrensade vattendrag. Botten är ofta väldigt hård och behöver luckras för att materialet ska frigöras.
Strandblock
Sänka block syftar till åtgärden att delvis gräva ner utplacerade block så att de tätar mot botten och kringliggande block vilket hindrar vatten från att rinna under och mellan dessa.
Tröskel är ett samlingsbegrepp för en ansamling av block-, sten- eller grusmassor som bildar en upphöjning i vattendragets botten vilken har en dämmande effekt på området uppströms. Tröskel kan innefatta begrepp som bestämmande sektion, forsnacke och nacke.
Vattendragsrestaurering är åtgärder som återställer vattendragets form och processer till ett tillstånd som motsvarar det naturliga tillståndet.
Konnektivitet handlar om fria vandringsvägar och spridning av djur och växt i vattensystemet. Innefattar möjligheten till spridning längs med vattendraget (longitudinell konnektivitet) men även spridning till omgivande mark och miljö (lateral konnektivitet). Vandringshinder som exempelvis flottledsdammar påverkar den longitudinella konnektiviteten negativt medan stenrensningar påverkar den laterala konnektiviteten negativt.
